Text: Josefine Owetz Foto: Daniel Bernstål

Klockan har knappt hunnit slå åtta på morgonen när…

…Elin Wennersten står i liften för dagens första åk. Hennes arbetsdag inleds alltid ute i pisten. Varje morgon gör hon eller Nisse Olsson, Järvsöbackens två pistörer, en säkerhetskontroll av hela skidanläggningen. I den ingår bland annat att kontrollera nedfarter, liftar och stolpar.

— Vi gör allt vi kan för att ingenting ska hända ute i skidbacken om dagarna. Vi har ett lite ”bakom kulisserna”-jobb. Gästerna ser oss hela dagarna, men har nog ingen koll på vad vi egentligen gör, säger Elin Wennersten.

Det är fredagen den 13 mars och SMHI har lovat ett högtryck över Hälsingland hela helgen. Det märks. Förutsättningarna för en magisk dag i skidbacken verkar goda. När Elin kommer upp på toppen stannar hon till och blickar ut över Järvsö. Himlen ovanför byn är klarblå och bortanför bykärnan tar den snöbeklädda skogen vid.

— Jag kommer aldrig att bli hemmablind. Den här utsikten är fantastisk. Jag skulle aldrig klara av en dag på ett kontor. Om jag någon gång inte lägger märke till denna utsikt måste jag byta jobb, säger Elin med ett skratt.

”Vi gör allt vi kan för att ingenting ska hända ute i skidbacken om dagarna”

”Jag skulle aldrig klara av en dag på ett kontor”

Uppe på toppen gör hon en kontroll av norr- och västliften. Hon knäpper loss skidorna och kliver bakom snövallen och går mot stolparna där vändhjulet sitter. Hon tittar upp på linan där bygelliftarna en efter en passerar vändhjulet. Det ser bra ut, förklarar hon.

— Byglarna ska åka runt i en rak linje. Liftsystemen är en sluten krets. Så fort något felar bryts det direkt och liften stannar. Som när någon trycker på nödstoppet, säger Elin.

Det är de där små sakerna som gör att det kan gå illa ute i skidanläggningen, förklarar hon. Därför är det nödvändigt att minsta lilla sak kontrolleras ordentligt, som stoppknapparna i samtliga liftsystem. Som pistör är Elin både sjukvårdare och delaktig i säkerhetsarbetet i Järvsöbacken. Hennes viktigaste uppgift är att förebygga skador.

— Man blir lätt lite nördig. När man åker till andra skidanläggningar så tittar de flesta på utsikten. Vi pistörer tittar mer uppåt istället, på liftanordningen och hur de har tänkt säkerhetsmässigt, säger hon och ler.

Elin tar på sig skidorna igen och åker ner en bit i backen. Hon stannar vid en av liftstolparna och testar stoppknappen så att den fungerar. Jodå, liften stannar. Hon fortsätter ner till liftstugan i Norrbacken. Där inne ligger en driftjournal med en checklista som Elin bockar av punkter på. Check, check, check. Hon kryssar för allt som hon kontrollerat ute i liftsystemen, som avstigningsplatser och maskineri.

Samtidigt som Elin åker runt och gör säkerhetskontrollen gör hon även en annan sorts kontroll, nämligen den av nedfarterna.

— Ute i nedfarterna kontrollerar vi hur det ser ut. Vi letar efter gropar, om något parti är mindre bra pistat eller om det finns isfläckar. Vi kollar helt enkelt av om det är något som gästerna kan skada sig på och märker ut det, säger Elin.

Det märks att Elin har stenkoll på sitt jobb. I år gör hon sin femtonde säsong i Järvsöbacken. Det gör henne till en av veteranerna i personalstyrkan. Hon började sin karriär inne i serveringen. Säsongen efter flyttade hon ut och hamnade som liftvärd i knatteliften och säsongen därpå arbetade hon vid en av de större ankarliftarna. Hon har även varit liftvärd vid stolliften på Södra skidområdet.

— Sedan en säsong blev det en plats över i skidpatrullen. Många ville ha den platsen, men på något sätt fick jag den. Jag halkade in på ett bananskal, det bästa bananskalet jag halkat på, säger hon.

Sagt och gjort, samma år gick hon skidpatrullutbildningen. Det är en bred utbildning, berättar hon. Det mesta som kan hända i en skidanläggning, utbildades de i. Under utbildningen står bland annat omhändertagande i terräng, föreläsningar med ortopeder och lavinsök på schemat.

— Omhändertagandet när någon skadat sig är väldigt viktigt. Det är avgörande för utgångsläget att återhämta sig, säger hon.

Nästa steg i karriären kom förra säsongen. Då ringde SLAO, Svenska skidanläggningars organisation, till Elin och frågade om hon ville bli instruktör för deras utbildningar. Det ville hon.

— Det känns lite läskigt. Det är ett enormt ansvar som vilar på ens axlar. Det som jag säger kommer människor sedan att utföra i praktiken på sina skidanläggningar, säger Elin.

Vi är tillbaka på toppen av Öjeberget igen efter att ha kontrollerat resten av nedfarterna. Allt har sett bra ut och kantmarkeringarna vid sidan av pisterna har suttit där de ska. Även pistningen har sett bra ut. Ingenting att anmärka på ur säkerhetssynpunkt alltså.

Från norrliften kommer nu de första skidåkarna som stakar sig bort till det södra skidområdet.

— Det är en njutning som jag får varje arbetsdag, att jag redan har åkt igenom alla backar när de första gästerna kommer, säger Elin med ett skratt och börjar åka ner mot serveringen och receptionen.

En fikapaus i personalens fikarum väntar. Hon tar med sig sina skidor in, om något händer måste hon snabbt kunna ge sig ut i skidbacken. Om olyckan är framme är Elin där också.

Jag frågar henne varför hon ville bli pistör. Hon svarar att kombinationen att arbeta i en skidanläggning och att få ta hand om skadade människor tilltalade henne.

”Jag halkade in på ett bananskal, det bästa bananskalet jag halkat på”

Vissa människor kanske inte förstår varför det är lockande att ta hand om skadade människor?

— Nej, det kan jag förstå, säger Elin med ett skratt och fortsätter:

Men för mig handlar det mycket om att göra det bästa av situationen när någon har skadat sig. Det är ofta människor som lagt ner mycket pengar på sin skidsemester, och som sett fram emot den och när de plötsligt skadar sig rasar nästan deras värld samman för en stund. Att få hjälpa dem så gott det går i den situationen är viktigt, säger hon.

Under vintersäsongen blir det mest jobb som gäller för Elin. Och när hon är ledig hamnar hon ändå oftast i, just det, Järvsöbacken. Hon beskriver hur hon nästan är i backen dygnet runt under vintern.

— Det är roligt att gå till jobbet varje dag och när jag är ledig åker jag hit ändå. Personalen här är ju mina vänner, säger Elin.

Arbetsdagen fortsätter. Elin förklarar att ingen dag är den andra lik som pistör. Förutom utryckningar när någon skadar sig gör en pistör det mesta i anläggningen. En dag kan det handla om att felsöka i liftsystem, en annan att laga medbringare, det vill säga det som liften sitter fast i, och en annan dag att laga utrustning i barnområdet.

— Det blir en livsstil till slut, det här yrket. Att få ha det här som kontor är helt otroligt, säger Elin.

I skidpatrullutbildning varvas teori med många praktiska övningar. Efter godkänd utbildning ska man självständigt kunna arbeta som skidpatrullör med säkerhetsarbete, skadeförebyggande åtgärder samt omhändertagande av alla typer av olycksfall i en skidanläggning.

Källa: SLAO