Jag minns inte första gången som jag uttryckte kärlek till min hembygd i det offentliga rummet. Men förmodligen var det när jag flyttade till Stockholm. De allra flesta Järvsöbor som lämnar byn och flyttar annorstädes blir nämligen snart väldigt patriotiska. Gissningsvis har Destination Järvsö AB sparat in mångmiljonbelopp på marknadsföring under åren genom alla Järvsöbor som säljer in byn till nya bekantskaper.

Text: Josefine Owetz

Jag kommer ofta på mig själv med att rabbla upp saker som tagna ur valfri turistbroschyr när någon frågar mig om Järvsö. Till exempel att ”Järvsöbacken är perfekt för barnfamiljer eftersom barnområdet är väldigt bra där, att de bästa våfflorna serveras i Gluggvallen längs skidspåret uppe i Harsa och att det är så satans vackert att blicka ut från toppen av Järvsöklack att alla bör uppleva det.”

När folk frågar mig hur många som bor i Järvsö har jag länge höftat och sagt ”runt 10 000 personer tror jag”. Detta är helt åt helvete fel, har det visat sig. Siffror visar att befolkningssiffran i tätorten hamnar på runt 1 500 personer. Ridå. Men jag tror ändå att min missuppfattning sätter fingret på en intressant sak. Och det är inte enbart att jag har en väldigt skev verklighetsuppfattning, utan att Järvsö faktiskt känns större än vad det är.

En av personerna som jag intervjuade till årets Magasin Järvsö menade att folk går upprätt och stolt i Järvsö. Jag tycker att det är en målande beskrivning. I tider då byar på den norrländska landsbygden kämpar mot ett vikande befolkningsunderlag är Järvsö en av få platser i kommunen som kan visa en relativt stabil folkmängd. Känslan av framtidstro är stark i Järvsö och turismen och besöksnäringen expanderar, står det att läsa i en ortsanalys av Järvsö genomförd av Ljusdals kommun för något år sedan.

Järvsö må vara en liten ort i Hälsingland, men på något sätt känns det som att befolkningen här vägrat lyssna på domedagsprofetior om minskad befolkningsmängd och en tynande kommunal ekonomi. I stället har företagare satsat på befintliga verksamheter och nya företag har tillkommit. Inför årets vintersäsong har Bergshotellet slagit upp dörrarna, vilket är en av de största satsningarna på väldigt länge i byn och i Harsa har en stor utbyggnad gjorts, den största investeringen där på över ett decennium. Järvsöbacken fortsätter att expandera för varje säsong, i år bland annat med ett nytt barnområde på det Södra skidområdet. Ni hör ju, listan kan göras lång. Vari ligger då Järvsös framgångsrecept?

”Järvsöbacken är perfekt för barnfamiljer eftersom barnområdet är väldigt bra där, att de bästa våfflorna serveras i Gluggvallen längs skidspåret uppe i Harsa och att det är så satans vackert att blicka ut från toppen av Järvsöklack att alla bör uppleva det.”

Kanske handlar det om ren och skär blåögdhet. Den långa traditionen av entreprenörsanda och fokus på turism i byn spelar säkert också in. Eller helt enkelt en stor dos storhetsvansinne. Kanske är det en kombination av allt.

Oavsett vad så fungerar det uppenbarligen.

En gång försökte jag sammanfatta vad Järvsö betyder för mig i en lång dikt (Ja, jag har alltid varit väldigt brådmogen). 2011 kom den på andra plats i en skrivartävling som anordnades av Hälsinge Akademin i samarbete med P4 Gävleborg. Skrivare i Hälsingland uppmanades att skicka in sina hälsingehistorier. Jag skrev alltså en dikt om Järvsö som jag, föga uppfinningsrikt, döpte till ”Järvsödikten”. Dikten handlade om det något kluvna förhållande man kan ha till sin hembygd, som ibland närmast kan beskrivas som en hatkärlek. Två strofer i den gick så här: ”Du tänker på känslan du har när tåget rullar in genom byn. Du tänker jaha, då är jag här igen, jag återvänder alltid till Järvsö”.

Senhösten 2015. Det är nu. Jag går genom Stockholm och längtar hem. Tanken på ännu en vinter i detta råtthål (Ursäkta mitt grova språkbruk men det är ju dock sant) gör mig illa till mods. Tillgången på bra skidspår och skidbackar i närområdet är i stort sett obefintlig. Jag lever inte ett särskilt utsvävat leverne, men när det kommer till substitut för vinteraktiviteter i Stockholm har jag testat det mesta.

Nu får det vara nog. Det fick mig nyligen att ta ett livsavgörande (Nåja) beslut. Efter nyår går flyttlasset hem till Järvsö på obestämd tid. Inte för gott gudbevars, men likväl en vinter och vår i alla fall. Sedan får vi se.

När du läser det här är Järvsö förhoppningsvis inbäddad i ett par decimeter glittrande nysnö som knarrar stämningsfullt under skorna. Kanske tänker du: varför vill inte alla människor bo i Hälsingland? Och det är en rimlig fråga att ställa sig dagar som dessa.

itta bara på vad den känslan gjorde med mig, och andra ortsbor som återvänt hem en period efter några år i storstan. Givetvis har Järvsö, i likhet med alla andra orter, också sämre sidor och människor som är rötägg bor även här.

Men i det stora hela är Järvsö mitt paradis på denna sketna jord. Jag kommer alltid att fortsätta komma tillbaka hit.