Loading...

Text & foto: Emrik Jansson

Cykelsäsongen 2016 har varit igång ett tag. Hur kommer resten av er säsong se ut?

— Jag kommer faktiskt att lämna Sverige för Kanada under sommaren. Jag tänkte unna mig själv ännu en rejäl semester på cykeln i Whistler från slutet av Maj till och med Augusti ut. I höst kanske det blir lite tid för att cykla mer i Sverige men Kanada är huvudmålet, säger Lina Skoglund.

— Mitt år blir nog ganska så vanligt med mycket resor och tävlande. När jag elitsatsade på landsväg mer än jag gör idag tränades det året runt. Det gör jag fortfarande men då var det många fler timmar. Det var ingen månad som var lugnare än någon annan utom vilomånaden oktober. Jag försäsongstränar på vintern och mellan februari till september tränar och tävlar jag samt håller jag i olika läger. Tävlingarna tar vanligtvis vid mellan mars och sträcker sig ofta augusti ut. Samtidigt jobbar jag som cykelcoach på riksidrottsgymnasiet i Skara, säger Annie Söderberg.

Uppslagsverk för att du ska förstå texten

Downhill: Cyklas utför. Motsvarighet till det alpina störtloppet. Man tar lift upp.
XC/MTB: Cross Country och mountainbike. Cyklas på stigar i skogen. Många växlar och oftast lite dämpning på cykeln.
Enduro: Blandning av downhill och XC.
Landsväg: Vanlig landsvägsrace med bockstyre och fjäderlätta komponenter.
Fatbike: Cykel med stålförstärkningar för oss med pondus och karaktär. Nädå, det är som en XC-cykel fast stora däck. Går att cykla i skidspår för skate eller på skaren.

Det finns många olika grenar av cykling, vissa mer extrema än andra. Vilken gren föredrar ni?

— För mig har downhill alltid varit favoritgrenen. Jag köpte min första riktiga downhillcykel 2007 och då var jag 35 år gammal. Jag började tävla i Svenska Cupen samma år. På senaste har jag även provat att tävla i enduro när det blossat upp och blivit väldigt populärt, men jag har känt att det inte riktigt är min grej på samma sätt som downhill. Det är jättekul men jag föredrar mer fart och nedförsbackar när jag cyklar. Cyklingen för mig var en hobby som nu blivit en glödande passion. Jag har aldrig sett det som en potentiell yrkeskarriär och aldrig tänkt att jag kanske är ’för gammal’ utan jag har bara kört på och gjort min egen grej, säger Lina

— Jag har kanske gjort allt i helt bakvänd ordning. Vanligtvis brukar man börja med det svåra och farliga när man ung. Vid nio års ålder började jag med cross country och sen med landsväg när jag var 12-13 år gammal. Jag tävlade länge i båda disciplinerna och dubblade tills jag blev elitåkare. Då fick det bli landsväg tills knäna sa stopp. När jag blev skadad  hittade jag vidare till mer extrem cykling som enduro och downhill. När jag tänker på det är det ganska komiskt för nu föredrar jag enduro men cyklar även så mycket downhill det bara går, säger Annie.

— Att ha kul är något som alltid måste stå i fokus, säger Annie.

Lina håller med:
— Det kan vara kul på många sätt… som att tävla… och vinna, tillägger Annie.

Någonting de båda vännerna och rivalerna drar ett snett leende direkt efter.

Annie Söderberg

ANNIE SÖDERBERG
@anniiesoderberg

Ålder: 26 år.
Hemort: Bor i Örebro men har Järvsö som hemmabacke.
Familj: Sambon Matthias och chihuahuorna Sixten och Valle.
Favoritdisciplin: Enduro.
Bästa cykelminne: Snow Epic i Engelberg, ett etapplopp på Fatbike.
Därför Järvsö: Alla sköna människor jag träffar, lederna som håller grym standard och det självklara, morotskakan i JBP.

Ni kommer från lite olika bakgrund. Hur träffades ni första gången?

— Cykelsverige är en ganska liten krets och eftersom att det är mycket färre kvinnor än män som tävlar lär man snabbt känna hela ankdammen. Jag och Annie träffades lite då och då men första ”riktiga” gången var nog på en endurotävling i Åre 2014, säger Lina

— 2014 var även året jag besökte Järvsö för första gången och övade inför ett downhill-SM. Vi deltog båda två och efter kvalet satt vi i varsin bil och grinade för att vi inte var nöjda med vår prestation. Det är ofta nervkittlande med tävlingar och en känsla jag verkligen gillar, säger Annie.

— Att som rådgivare inom idrottspsykologisk få ett litet ”psykbryt” ser jag bara som roligt, då har jag något eget att jobba med, säger Annie.

— Vi började snacka med varandra väldigt mycket under vintern 2015/2015. På våren 2015 åkte vi på vår första, planerade tävling tillsammans, en endurotävling på Irland med sex sträckor. Det var faktiskt svinkul, jag kom 3:a och Annie 8:a av 16 startande, säger Lina.

Tjejerna hjälper varandra mycket och Annie tackar Lina för att hon har koll på läget, bland annat när det kommer till utrustning.

— Jag hade inte 100 procent koll på vad jag gjorde hela tiden när jag började cykla utför. Under downhill-SM är det krav på viss skyddsutrustning. Jag ägde inga armbågsskydd och hoppades på att de inte skulle komma på mig. Men det gjorde dom så jag fick köra tävlingen med fasttejpade knävärmare på armbågarna… Det var förmodligen inte den enda missen jag gjorde när jag började köra downhill, säger Annie.

— Det är svårt att äga utrustning för samtliga discipliner. Det är lätt att det blir lite fel överallt istället för att det är spot on på en gren. Jag ”hattar” mellan och då blir det lätt ett par XC-skor tillsammans med en motocross-klädsel på ett downhill-SM, säger Annie.

”Att som rådgivare inom idrottspsykologi få ett litet ”psykbryt” ser jag bara som roligt, då har jag något eget att jobba med”

LINA SKOGLUND

LINA SKOGLUND
@linamurphskoglund

Ålder: 43.
Hemstad: Stockholm.
Familj: Sambon Steve, storebror och mamma.
Favoritdisciplin:  Downhill, det ska gå fort när man cyklar!
Bästa cykelminne: Naturen, människorna och cyklingen i Kanadas cykelmecca — Whistler.
Därför Järvsö: Helheten med lederna, kafét och att hänga ut med alla under långa, sköna sommarkvällar.

Finns det alltså stilmissar som man absolut inte får göra om man cyklar downhill?

— Ja, jag tror att man ofta ser downhill som den del av cyklingen som är lite mer loose’n funky. Det är den fria delen. Medan XC och framförallt landsväg har väldigt tydliga regler om hur du ska klä dig med spandex, vita strumpor och hela den biten. Det trodde jag också, men så fort jag lärde känna Lina så fick blev jag varse om hur otroligt viktigt det är med klädsel även för downhillcyklisterna. Allt från längden på dina shorts och strumpor till hur du vinklar skärmen på hjälmen kan vara helt avgörande. Låt dig inte luras! Allt du tar på dig kan vara fel helt enkelt, säger Annie.

— Jag och Annie har inte känt varandra så länge men jag har varit stenhård mot Annie angående klädkoderna. Jag har tagit storasyster-roll över. Hon kan inte vara snabb och se ut som en nybörjare. Det har varit den hårda skolan för henne men hon har lärt sig bra av råden från en gammal räv som mig, säger Lina.

Ni kommer från lite olika bakgrund. Hur träffades ni första gången?

— Cykelsverige är en ganska liten krets och eftersom att det är mycket färre kvinnor än män som tävlar lär man snabbt känna hela ankdammen. Jag och Annie träffades lite då och då men första ”riktiga” gången var nog på en endurotävling i Åre 2014, säger Lina

— 2014 var även året jag besökte Järvsö för första gången och övade inför ett downhill-SM. Vi deltog båda två och efter kvalet satt vi i varsin bil och grinade för att vi inte var nöjda med vår prestation. Det är ofta nervkittlande med tävlingar och en känsla jag verkligen gillar, säger Annie.

— Att som rådgivare inom idrottspsykologisk få ett litet ”psykbryt” ser jag bara som roligt, då har jag något eget att jobba med, säger Annie.

— Vi började snacka med varandra väldigt mycket under vintern 2015/2015. På våren 2015 åkte vi på vår första, planerade tävling tillsammans, en endurotävling på Irland med sex sträckor. Det var faktiskt svinkul, jag kom 3:a och Annie 8:a av 16 startande, säger Lina.

Tjejerna hjälper varandra mycket och Annie tackar Lina för att hon har koll på läget, bland annat när det kommer till utrustning.

— Jag hade inte 100 procent koll på vad jag gjorde hela tiden när jag började cykla utför. Under downhill-SM är det krav på viss skyddsutrustning. Jag ägde inga armbågsskydd och hoppades på att de inte skulle komma på mig. Men det gjorde dom så jag fick köra tävlingen med fasttejpade knävärmare på armbågarna… Det var förmodligen inte den enda missen jag gjorde när jag började köra downhill, säger Annie.

— Det är svårt att äga utrustning för samtliga discipliner. Det är lätt att det blir lite fel överallt istället för att det är spot on på en gren. Jag ”hattar” mellan och då blir det lätt ett par XC-skor tillsammans med en motocross-klädsel på ett downhill-SM, säger Annie.

2016-10-18T13:18:37+00:00