Den är en tisdagkväll i Järvsö och genom byn kommer skidåkarna -körande. Kvällsåkning står på schemat. Alla pratar om dess
mysighet, men vari ligger -egentligen dess popularitet?

Magasin Järvsös reporter Josefine Owetz åkte till Järvsöbacken för att ta reda på varför.

Text: Josefine Owetz

Mörkret lägger sig över Järvsö och stjärntäcket gnistrar över himlen. Det är en tisdagskväll i februari och de belysta nedfarterna avtecknar sig som orangefärgade remsor mot Öjeberget.

Jag har bestämt mig för att ta reda på vad kvällsåkningens framgångsrecept är. Alla pratar om hur fantastisk den är och om hur mysigt det är att åka på kvällen. Men vad gör kvällsåkningen så speciell, egentligen?

På parkeringen fylls platserna på och utrustningen packas ut ur bilarna. Klockan närmar sig 18 och liftarna kommer alldeles strax att starta och ta med sig de första åkarna upp för pisten. Vid serveringen knäpper några ungdomar på sig skidorna och de samtalar om Skolbackens hopp som de alldeles strax ska äntra. Jag hakar på dem bort till Norrliften som tar oss upp.

I liftspåret är ljuset dunkelt och på höger sida är skogen kompakt. Det låter gemytligt från våra skidor när de glider över den kalla snön. Är det detta som är mysigt? Att åka i mörkret? Killen jag har som liftsällskap skakar på huvudet. Det är att gå in och sätta sig i serveringen som är mysigt, förklarar han. Jag lägger det på minnet.

I Skolbacken har redan flertalet ungdomar anslutit sig. De står vid hoppen och väntar på sin tur. Stämningen är god. En fritidsgård beskriver en del det som. Under vintern är det i skidbacken som ungdomarna i trakten samlas på kvällarna.

”Flera av dem jag träffar förklarar att myset är en viktig del av kvällsåkningen och att fika har en betydande roll.”

Väl nere vid Norrliften igen noterar jag att flera står i liftkön och småpratar med varandra. Om vädret, underlaget och om nästa åk. Det känns sympatiskt på något sätt och de flesta som jag talar med menar att det är bättre stämning på kvällarna. Det är ”mysstämning” förklarar de. Mer avslappnat.

– Folk är gladare och mysigare på kvällen, säger en källa till Magasin Järvsö.

Detta tros bero på att många har varit stressade under dagen, på jobbet eller i skolan, och nu kan de äntligen få slappna av med kvalitetstid i skidbacken.

– Man behöver inte hinna med så mycket på kvällen, man åker bara för att det är roligt, säger källan, som har flera års erfarenhet av kvällsåkning i Järvsö.

På dagtid när alla nedfarter är öppna känner många en stress över att hinna med så många backar som möjligt, förklarar källan. På kvällen blir stämningen mer avslappnad och lugn.

– När man åker från Ljusdalshållet och ser backen på håll, den synen är verkligen grymt fin. Då vill man bara hit, säger Magasin Järvsös källa.

Flera av dem som jag träffar förklarar att just myset är en viktig del av kvällsåkningen. Fika har en betydande roll i denna mysighet får jag veta. Därför tar jag nu sikte på serveringen.

Inne i värmen sitter det redan fikande åkare som tar sig en paus. Varma drycker skymtas på borden. Vid ett av dessa bord sitter två killar i tjugoårsåldern. De berättar att de oftast inte har tid att åka på dagarna, och att det därför är på kvällarna de passar på att åka. Den typiske kvällsbesökaren är från byn, menar de. Förutom på lovveckorna förstås.

De berättar att de mest glider runt och har det kul i backen. Hoppen i parken lockar, liksom gemenskapen. Ibland myser de till det med en kvällssöl.

Jag hänger med dem ut i backen igen, och efter några åk i Norrbacken med stort utrymme att ta ut carvingsvängarna i, lider kvällen mot sitt slut och liftarna stänger. I serveringen hittar jag några besökare som pustar ut efter aftonens skidåkning. Skidgästerna som jag har mött säger samma sak: kvällsåkning är unikt. Att alla borde prova. Men de är överens om att känslan inte går att förklara med ord.

– Det är svårt att beskriva den. De som vet, de vet vad man talar om, säger en man och dricker upp sitt kaffe.

– Fler borde testa för att uppleva den här känslan.

Jag förstår verkligen vad han menar.