Är det något Järvsö är känt för och som sticker ut är det de otroligt välskötta pisterna. Vi har träffat människorna som brinner för skidåkning – varje natt.

Hooked on a feeling”, sjunger Björn Skifs ur musikspelaren samtidigt som Pär Lagerhäll smidigt manövrerar den tio ton tunga pistmaskinen över ett av hoppen i Östbacken. Med stor precision och utan att tveka formar han snömassan. ”I’m high on believing”, fortsätter Skifs.
– Det är en utmärk pistningslåt, säger Pär Lagerhäll innan han backar och sedan tar sats mot hoppet återigen.
Det är fredagen den 2 mars 2012 och stockholmarnas sportlov innebär att många skidgäster befinner sig i Järvsö. Detta märker pistmaskinförarna av genom de uppkörda pisterna. Dagen före föll regn och det i kombination med plusgrader under större delen av gårdagen resulterar i att dagens högtryck, med solsken och några minusgrader, har gjort snön kompakt.
– I dag är det hårt att köra. Det tar mer tid då och man får arbeta mer med snön och anpassa hastigheten. Det är ett omväxlande jobb fast folk inte tror det. Att underlaget hela tiden skiftar varierar arbetet, säger Elin Rytterlund, som gör sin första säsong som pistmaskinförare i Järvsöbacken.

Hon och Pär Lagerhäll är två av totalt fyra pistmaskinförare i Järvsöbacken. Det är när skidgästerna lämnar Järvsöbacken för dagen som pistmaskinerna tar över backen. En pistmaskinförares vardag innebär att varje dag har olika förutsättningar. De påverkas av vädermässiga faktorer och besöksstatistik.
– Det är chauffören som sätter nivån på pisten. Vi för dialog med gäster och personal för att få veta hur de upplever underlaget. Det hjälper oss sedan i vårt arbete, säger Pär Lagerhäll.
Han har tagit sig till Sydbackens brant och tvekar inte när han manövrerar det stora fordonet över kanten. Stora snövallar uppenbarar sig i pisten. I Järvsöbackens brantaste nedfart lutar det på bra och säkerhetsbältet kommer väl till pass. Det gäller ändå att spjärna mot med fötterna för att hålla kroppen på plats.
– Det är löst i Sydbacken och snön är för mjuk. På södra sidan blir det mer schaktning nu eftersom solen ligger på och gör underlaget mjukt. På norra sidan är det hårdare underlag så där blir det mer fräsning, säger Pär Lagerhäll och fortsätter nerför backen.
Utsikten härifrån är magisk. Bergens siluetter avtecknar sig som en om en dramatisk kuliss mot den stjärnbeströdda himlen. Nedanför vilar en upplyst by med tusentals gnistrande ljuspunkter.
– Man har ju en väldigt fin arbetsplats, säger Pär Lagerhäll och berättar att han fortfarande efter sju säsonger uppskattar vyn som han kan betrakta varje gång han arbetar.

VARFÖR MANCHESTER?
Anledningen till att det är just manchesterränder som används vid pistning är dels för att kylan ska kunna gå ner lättare, vilket gör att snön fryser snabbare, och dels för att det helt enkelt är snyggt.

ORDLISTA
Schakta: Framtill på pistmaskinen sitter schaktblad som fordonet flyttar snö med. Maskinen fräser upp ungefär 10 centimeter av det översta snölagret.
Fräsa: Bladen släpper ut snö så att fräsen har något att jobba med och kan skapa de karaktäristiska manchesterräder.
Pistning: När pistmaskinen fräser och schaktar samtidigt.

Samtidigt en nedfart bort har Elin Rytterlund tagit sig an Vargen. Hon nämner också utsikten som en av jobbets absoluta fördelar.
– Det är väldigt vackert. Stjärnklara kvällar ser man verkligen långt, säger Elin Rytterlund.
Hon flyttade upp till Järvsö från Södermanland på grund av kärlek och började säsongen med att arbeta som snöläggare. Sedan fick hon upp ögonen för yrket pistmaskinförare.
– Jag är intresserad av maskiner och har kört en del traktor innan. Jag tänkte att det kunde vara roligt att prova köra pistmaskin. Det är väldigt tekniskt och det underlättar om man vet hur en maskin fungerar. Det är ju inte direkt som att köra traktor, men det påminner lite om att tröska eftersom man håller koll på schaktet, säger Elin Rytterlund.
Hennes ambition är att gå en förarutbildning. För att hon har hittat sin grej står klart. Men Elin Rytterlund berättar att under sin första körning var hon rätt nervös.
– Jag satt och spände mig hela tiden när jag körde, men det gick bra. Man lär sig mer och mer. Det är bara att sitta och nöta och nöta. Nu går det ganska bra, men jag tar en dag i taget, säger Elin Rytterlund.
I skenet från stjärnorna och pistmaskinens ljuslyktor ter sig skidbacken som en månlik plats. Snörök virvlar omkring när pistmaskinen dundrar fram genom det vita snölandskapet. Ljuset fladdrar förbi över granar, sittliftar och vindskydd. Plötsligt sprakar det till i komradion. ”On the floor” med Jennifer Lopez framförs i några sekunder. Hon skrattar. Det är Pär Lagerhäll som spelar en snutt.
– Vi brukar spela låtar för varandra ibland för att liva upp stämningen, säger Elin Rytterlund och ler.
Hon upptäcker en större sten som sticker upp i pisten. Den måste bort, förklarar hon och gräver upp stenen ur snön och kör åt sidan och släpper av den i skogsbrynet.
– Det händer att man får plocka upp lite saker från backen ibland. Främst skidutrustning. Många tror att det bara är att köra upp och ner, men det är det ju inte. Vi är också perfektionister båda två,  säger Elin Rytterlund när hon backar tillbaka för att åtgärda nivåskillnaden i snön med schaktbladen.

”Har man inte stora fjäll gäller det att utmärka sig på andra sätt. Det är därför Järvsöbacken har ett rykte om sig om att vara en -skidanläggning med välpreparerade nedfarter.”

Men hur ser då en bra pistad backe ut? Vad kännetecknar den? Raka fina linjer. Det ska vara rakt och fint, förklarar Elin Rytterlund. Bra manchesterränder, fortsätter Pär Lagerhäll. Det ska inte vara några ojämnheter.
– Man vill känna att vi har skapat ett bra resultat. Det ska vara snyggt. Som man själv vill ha det i backen dagen efter, säger Pär Lagerhäll och förklarar att just pistningen är en faktor som Järvsöbacken kan konkurrera med mot andra skidanläggningar.
– Har man inte stora fjäll gäller det att utmärka sig på andra sätt. Vi lyckas ofta riktigt bra med pistningen. Det är därför Järvsöbacken har ett rykte om sig om att vara en skidanläggning med välpreparerade nedfarter, säger han.
Efter Sydsidan bär det av till Norrsidan igen och nedfarten Östbacken där hopparken står näst i tur att bli färdigpistad. Parken kräver underhåll och omsorg varje dag. Pär Lagerhäll förklarar att pistningen blir något av en utmaning där och att arbetet bryter det vanliga körmönstret.
– Pistning i park är ett hantverk. Det krävs att man har en blick för det så man får en känsla i hoppen. Och det är även en säkerhetsfråga. Det är viktigt att hoppen får en sådan form så att det inte är folk som skadar sig, säger Pär Lagerhäll.
På ett av hoppen står hans kollegor Simon Hedqvist och Ulf Nygren. De finns där för att ge direktiv hur Pär Lagerhäll ska forma. De vinkar riktlinjer, stoppar, gör tummen upp och godkänner. Simon Hedqvist är parkansvarig och markerar med en spade hur bred hoppavsatsen ska vara.
– Det är verkligen precisionskörning det här. Ibland handlar det om centimeter, säger Pär Lagerhäll samtidigt som han backar långsamt mot landningen.
Pär Lagerhäll berättar att han har blivit lite yrkesskadad. När han tittar på hopptävlingar inom snowboard och skidor så är det inte i första hans åkarna som får hans uppmärksamhet.
– Det blir ju så att man tittar på underlaget och utformningen av hoppen. Jag tittar inte på tävlingen, utan hur de har byggt parken, säger Pär Lagerhäll och ler stort.
I komradion säger Elin Rytterlund att hon är klar med Vargen. Det ser ut som att skidgästerna kommer att mötas av välpreparerade nedfarter även i morgon.

Text: Josefin Owetz   Foto: Martin Östergårds

2016-10-18T13:18:40+00:00