Sist jag var först

Efter 40 år på skidor tycker Nicklas att det är lika roligt. Ännu roligare blir det när säsongerna lappas ihop.

Text: Emrik Jansson Foto: Nicklas Persson & Martin Ekman

Nicklas Persson är inte en man som drar på med stora ord om sina bedrifter. Han pratar istället om hur roligt det är att hålla på än att skrävla om att han cyklade till Funäsdalen (25 mil) en morgon för att hälsa på vänner, eller att han åker några ”vändor” i Harsa ena dagen och sen tar en sjumilatur med racern den andra.

Men det är så det är med Nicklas, han är alltid först, eller sist, beroende på hur man väljer att se det.

År 1972 föddes Nicklas i Riksgränsen där både hans mamma och pappa jobbade. Genom pappa Karl Erik ”KEP” Persson, skidlärare i ”Gränsen”, så kan man lugnt säga att Nicklas fick skidåkningen på köpet.

När Niklas var fyra år gick flytten från Lappland till Hälsing­land och Arbrå. Från 20 mil norr om polcirkeln till 59 mil söder om den samma.

— I och med flytten till Hälsingland började jag åka skidor och har sedan dess åkt utför och tävlat i alpint på lokal nivå fram tills jag var 15 år, därefter friåkning och under ett antal år var det mycket telemark, säger Nicklas.

— Mina absolut första telemarkskidor var ett par gamla träskidor med skruvade stålkanter och vajerbindning och pjäxorna var gamla kängor. Vi blev ett gäng som körde telemark i Orfa, med ett hopplock av grejor. Anders ”Lunne” Lundström, liftchef i backen idag var en av oss som åkte. Sen kom åldern runt tonåren när många ungdomar lägger av. En tröskel som man måste komma över för att tycka att sporten fortfarande är rolig. För mig var räddningen de nya carvingskidorna.

”Mina absolut första telemarkskidor var ett par gamla träskidor med skruvade stålkanter och vajerbindning och pjäxorna var gamla kängor.”

Nicklas Persson

Bor: I Järvsö.

Ålder: 45 år.

Gör om dagarna: Cyklar, främst landsväg och åker längd men håller även på med rullskidor, löpning och alpin skidåkning. Jobbar på Handelsbanken.

Familj: Syster och mamma.

— Märket jag provade hette Kneissl och revolutionen var ett faktum. Känslan var helt grym och från den dagen har det varit alpint och piståkning, säger Nicklas.

Nu för tiden åker han mest längdskidåkning och alpint på vintern. Vilket betyder att man med all sannolikhet hittar honom i Harsa eller i Järvsöbacken när han inte befinner sig på jobbet (Handelsbanken). På sommaren åker landsvägshojen fram.

— Jag försöker att hålla i säsongerna med skidåkning eller cykel så mycket som möjligt och är inte så noga med att vara först ut på snön (fast redaktionen har fått en bild när Nicklas åkte längdskidor den 2 juni 2010 – garanterat först den säsongen). Det är viktigare och roligare för mig när säsonger överlappar varandra som när man kan åka slaskig, härlig snö i Järvsöbacken ena dagen och trampa sju mil andra dagen. Kontrasterna är allt och det finns allt man kan tänka sig i Järvsö, säger Nicklas.

Man kan ha ett kontorsjobb och fortfarande utöva sina sporter – och det älskar jag! Jag har åkt skidor i 40 år och har under dessa år missat en skidsäsong när jag inte åkte skidor alls, säger Nicklas.

2018-03-02T11:35:29+00:00