Text: Josefine Owetz Foto: Andreas Valsberg

Alla som någonsin har stått på ett par längdskidor vet att det spelar en viss roll om man har fäste eller glid under skidorna. Och att avsaknaden av endera kan innebära vissa, milt uttryckt, bekymmer ute i skidspåret.

Ingvar Jansson trivs i sin vallabod. Blå swix, röda burkar, tövalla och strykjärn. Alla ryms de med Ingvar.

Foto: Andreas Valsberg

En som är väl insatt i vallningens betydelse för skidupplevelsen är Ingvar Jansson. Han arbetar i vallaboden på Harsagården om vintrarna och många är paren skidor som han har tagit om hand genom åren.

Vi besöker honom i vallaboden en marsdag med strålande solsken utanför fönstret. Det börjar närma sig sluttampen av säsongen. Antalet par skidor som Ingvar vallat under vintern och våren är nu uppe i närmare ett hundratal, tror han.

— Det var Silver-Lennart (Lennart Persson, vallnings-guru i Järvsö, reds.anm) som lärde mig hur man ska valla. Det var nog tio år sedan nu. Men vilken sorts valla jag ska lägga på har jag lärt mig efter hand. För det är inte samma valla varje dag direkt, säger Ingvar Jansson.

Nej, det är ju inte direkt bara en vallaburk man ska hålla reda på. På hyllorna i vallaboden på Harsagården trängs allehanda färgglada burkar. Violetta, blåa, röda, gröna från märken som Skigo, Swix och Rex. En färgbåge av olika typer av förpackningar som innehåller valla för olika temperaturer och underlag.

— Om man ska bli en bra vallare gäller det att hålla koll på snötemperaturen och vad det är för väder. Och om det är nysnö eller gammal snö i spåren. Sen får man lära sig vallornas egenskaper allt eftersom. För även om det står en sak på förpackningen så behöver inte den temperaturen fungera ute i spåret, säger han.

Klister, det drar man ut med fingret.

En kund kommer in i skidshopen. Hon förklarar att hon har problem med att det hugger under skidorna och att nedfallna småkvistar och barr från träden fastnar i klistret.

Det är omöjligt att färdas på skidorna på ett bra sätt — trots att Ingvar själv vallade skidorna för några timmar sedan.

Hur lyder din dom om vallningen? 

— Min dom är att jag har misslyckats. Jag vallade de här mitt på dagen, men tänkte inte på att det var så mycket skräp ute i spåren. Jag borde ha lagt dit ett klister som motverkar skräp, säger han.

Kvinnan med de icke-åkbara skidorna tar en välförtjänt vattenpaus ute i solen medan Ingvar snabbt tvättar av skräpet som samlats på underlaget. Han fördelar sedan klister över skidorna igen.

— Nu kommer det förhoppningsvis inte att fastna löv under skidorna. Jag använde silver-klister, som har en renande effekt och håller skräpet borta. Man brukar få lägga den sortens klister den här årstiden, säger Ingvar.

Vad rekommenderar du att man har i sin vallabod?

— Strykjärn, vallaklossar, rengöringsmedel och vallaburkar av allehanda slag. Framförallt är det temperaturen som skiljer vallorna åt. Mjukheten också. Den mjuka är runt nollan, den blåa är 5 till 10 minusgrader. De hårdare vallorna är för kalla temperaturer. Den gröna är 10 grader och kallare. Violett och rött på burken, då är det för varma temperaturer, säger han.

Vallornas temperaturer, ja. Som inte helt går att stirra blint på. Det gäller att ge sig ut och själv prova hur vallningen fungerar i skidspåret, förklarar Ingvar.

— Man måste ut och prova, prova, prova. Det är hemligheten. Man kan kombinera två olika sorters vallor också. Då får du ett bra fäste och behåller glidet många gånger. Man får experimentera lite med vallorna. Man lär sig alltid något nytt. Det är som med bilmekaniker, man blir aldrig färdiglärd, säger han.

Hur märks det att man har ett par bra vallade skidor? 

— Allting går lätt. Du behöver inte jobba så hårt, utan allt flyter på. Om du har ett par skidor som är för hårt vallade så glider det inte i backarna. Det är en hel djungel med vallning, säger många till mig. Många accepterar dåliga skidor när de vallar själva. Det vanligaste felet som många gör är att de lägger på en för kall valla. Då blir det som Bambi på hal is ute i spåret, säger han.

Vad är din inställning till vallningsfria skidor?

–Det är ett bra alternativ till folk som bara åker några gånger per år. Men jag brukar ändå rekommendera att köpa vallningsbara skidor och sedan lägga på en tejp, det håller längre.

Vallatejpen fungerar precis som dubbel­häftande tejp, som man sätter mitt under skidan. Den fungerar som en bra kompromiss att valla med, och ger oftast skapligt fäste och skapligt glid.

— Det blir i princip som en vallningsfri skida. Man får en skida som fungerar bra i normalt vinterföre. Oftast håller tejpen i 25 mil.

Men åter till experimenterandet och jakten på de perfekt vallade skidorna. Hur ska det gå att förstå vallningshemligheten när luddiga råd som ”blanda två sorters vallor” och ”åk ut och prova” förekommer?

Jag tycker fortfarande att det är lite klurigt. När jag ska välja vallaburk, hur ser uppdelningen ut mellan temperatur och känsla egentligen? 

— Det är nog 50-50 skulle jag säga. Man måste ta båda i beaktning. Och åka ut och testa och ta hänsyn till vad det är för sorts snö. Båda delarna är viktiga, säger Ingvar.

Kanske får oinvigda inget riktigt svar, i dag heller. Men något djupare har min förståelse allt blivit. Kanske kommer jag våga börja utforska vallornas egenskaper fram­över. Kanske kommer jag till och med att våga blanda två sorters vallor och därigenom skapa underverk…

Vad är charmen med vallning enligt dig?

— Jag tycker om att hjälpa folk så att valla ett par skidor som fungerar bra för en kund det är en höjdare för mig. Om du har fäste och ett bra glid så är det roligt ute i spåren. Jag har alltid tyckt om att lära mig nya saker. Det är en del av charmen. Det är roligt att upptäcka nya saker.

Han lyfter fram nästa par skidor som står i tur för vallning.

Nästa morgon kommer de att vara färdig­vallade och ägaren till dem kan då ge sig ut i spåret och skida i skogarna runt Harsa­gården och Harsasjön — förhoppningsvis med ett riktigt bra glid och ett bra fäste.