Destilleri och kvarn i symbios

Anna och Jonas Larsson driver idag de två verksamheterna ihop på Annas släktgård i Tevsjö. Där har familjen under hundratals år, i hela sju generationer, tillverkat mjöl. Senast var det Annas mormor Maja som drev kvarnen, men när hon gick bort klev Anna fram. En 24-åring utan någon som helst erfarenhet av mjölbranschen.

– Förutom att jag är uppvuxen här på gården och har det i blodet, säger Anna och fortsätter:

– Jag tänkte att jag ska driva kvarnen, det är ju självklart. Men jag hade aldrig tänkt så innan, säger hon och skrattar.

Så här ungefär 20 år senare så har Anna fortfarande roligt, och det är det som driver henne framåt.
– Det är jag väldigt glad för, och en av de saker jag tycker är så roligt är att vara en del av kretsloppet tillsammans med bönderna.

Idag har hon också maken Jonas vid sin sida, och tillsammans har de utvecklat kvarnen och gården till två blomstrande verksamheter. Anna föreslog till en början att Jonas kunde starta ett bageri, för att väva samman två verksamheter. De hade redan spannmålen som skulle krävas. Men de kan ju användas till annat också, tänkte Jonas. Lägger man till rinnande vatten för kylning och en perfekt lokal i det gamla stallet som stod tomt på gården – så har man grogrunden för ett destilleri.

– Jäsa som jäsa, säger Jonas.

Alla förutsättningar fanns där, och efter en stor satsning sattes destilleriet i bruk. 121212 (den 12 december 2012) kom den första droppen renat ur kranen, och idag tillverkas strax över hundra olika produkter i destilleriet.

Dels de egna dryckerna, dels på uppdrag av kunder landet runt. Det har minst sagt blivit fullt upp, så pass att det 2024 blev nödvändigt med en utbyggnad.

– Vi behövde växa. Vi hade varit fullbelagda under en tid och fick koka dygnet runt. Utbyggnaden handlade dels om att bli mer effektiva och hållbara, men också mer konkurrenskraftiga, säger Jonas och berättar att de i samband med utbyggnationen även installerade ett labb för att kunna analysera produkterna på plats.

Det kapar både mängden transporter och gör att man har möjlighet att också analysera andras produkter.

– Vi får bättre kapacitet, bättre kontroll och vi minskar arbetsbelastningen.

– Det finns några få småskaliga destillerier, men det svåra är att man ofta faller på att man inte kan konkurrera med de stora, säger Jonas.

När det kommer till Tevsjö destilleri har de kunnat fortsätta hålla sig till det småskaliga och hållbara, men samtidigt vågat satsa på att ha kapacitet att ta på sig licenstillverkning åt andra företag, däribland Tegner och Son, Shotluckan, Stormare Bryggeri, Kalle Moreaus och Alexandra Zazzi.

Det verkar gå bra att driva destilleri i Järvsö?

– Ja men det gör det. För destilleriet är platsen mindre viktigt, om det inte vore för att vi har kvarnen att tillgå, säger Jonas.

– Med kvarnen är det tvärtom. Den är helt beroende av närområdet. Vi har en radie på ungefär tio mil inom vilken vi handlar och säljer, säger Anna.

På det viset kan vi ha en produktion både vad gäller kvarnen och destilleriet där vi kan dra ner på transporterna och få en väldigt låg koldioxidpåverkan.

På grund av deras starka förankring i det lokala är också samtliga av deras produkter 100 procent spårbara. Den stora massan av ingredienserna hittas inom radien på tio mil som Anna nämnde. Men vissa kryddor och andra smaksättare odlas inte i Sverige, och där gör de ett aktivt jobb med att hålla spårbarheten intakt. Kunden ska alltid kunna veta vad produkterna innehåller – och enkelt ta reda på var det är odlat.

Apropå koldioxid och klimat så är det någonting både Anna och Jonas verkligen brinner för, ständigt. Råvarorna är dels närodlade, och på grund av de olika delarna i verksamheten på gården kan de köpa in och använda “nästan vad som helst”.

– Vi tar tillvara på allt. Beroende på kvaliteten så kan vi använda det till mjöl, djurfoder eller i destilleriet, berättar Anna. Tar vi råg som exempel så kan det ha ett för lågt “falltal” för att användas till mjöl – men det gör varken till eller från i destilleriet.

Det blir näst intill inget spill. Med den nya utbyggnaden har de också räknat på att de teoretiskt sett skulle kunna värma upp runt 10 000 kvadratmeter bara med bivärmen från produktionen. Ett växthus är idén i längden, någonting de har börjat experimentera med.

– Vi har börjat odla citrus uppe i tornet, vilket är någonting vi använder mycket i produktionen på destilleriet. Skulle vi ha ett växthus och kunna odla citrus-frukter så skulle det innebära mindre import. Målet är att bli helt klimatneutrala – vilket man ju egentligen aldrig kan bli, det kommer alltid att bli utsläpp, men man kan göra det man kan för att minska utsläppen och för att kompensera för dem, säger Jonas.

En annan tanke de har är att nyttja viss del av spillvärmen till att torka blött drunck som är restprodukten från mäsken vid sprittillverkningen.

– Det blir utmärkt djurfoder, berättar Jonas.

Något värt att tänka på är att klimatsmarta lösningar också ofta kommer med ekonomismarta resultat.

– Kan vi torka och sälja druncken så får jag tillbaka en stor del av inköpskostnaderna för spannmålen som används i tillverkningen. Det kan handla om så mycket som 80 procent.

De ser många möjligheter med att ta vara på energin. De ser möjligheter överallt.

– Vårt mål och vår plan är att vara väldigt klimatsmarta i det vi gör, säger Anna.