Lokalt på tallriken

Året var 1996 och Monica Björklund på Jarsemål hade läst mycket om olika matfestivaler som ploppade upp överallt. ”Det ska vi ha i Järvsö också”, tyckte hon. Och LRF Järvsö tyckte detsamma.
– Jag kommer ihåg att vi pratade om att vi måste nog räkna med att det kommer 300 personer i alla fall. Men vi sålde många hundra portioner och vi fick springa till Ica för att köpa knäckebröd, matjesill och gräddfil tillslut för att ha någonting att erbjuda. Det tog slut på mat helt enkelt, säger Monica.

Under de första tre åren höll man till på Stationsplan i centrala Järvsö, men det blev snabbt tydligt att det både var för litet, för svårt med parkering, och lite för farligt för barnen. Det skulle ändå vara ett familjearrangemang. Så flyttlasset gick till Stenegård 1999. Sedan dess, eller egentligen direkt från starten, har det växt och växt, som de uttrycker det.

Ett femtontal utställare och tusentals besökare kommer för att njuta av Järvsö i matväg – varje år – oavsett väder.
– Jag kommer så väl ihåg åren nere på Stationsplan, det regnade nästan varje år, men folk kom ändå. De kom med sina regnkläder, för man äter tydligen inte hemma den dagen. Man äter på Moläta, säger Monica.

Samtidigt som vi pratar med Monica har vi också Kristina Kylin, Katarina Lif-Jonsson och Britt-Marie Stegs med oss, som varit med i Moläta-svängen sedan starten, och Henrik Olsson som är ny i organisationen tillsammans med Kristina.
– Det är väldigt härligt att sitta och tänka tillbaka, säger Katarina, som har sina gamla anteckningsblock framför sig medan vi pratar.

I dem finns allt från inventeringslistor, listor på utställare och vilken mat de serverat under åren – och Katarinas, i alla fall internt, berömda personalsystem. Fyra sammantejpade A3-ark där hon organiserat alla personer och arbetspass som behövs för att ro Moläta i land.
– Jag har bland annat skrivit ner vilka utställarna var det allra första året. Det var Järvsöbaden som serverade grynkaka och blodkaka, Lena och Kerstin stekte våfflor, Harsagården hade kôlbullar, Kusen serverade pärgröt med fläsk, Lamm-Berra fanns på plats, Gustav och Brita hade grillspett och sallad och Ersk-Lars var med, berättar Katarina.

En sak som de alla trycker på är att, förutom att det är ett härligt evenemang, det är så fantastiskt att det också har levt och växt under så lång tid. Och att det aldrig är svårt att få folk att vilja jobba med det.
– Vi har en kväll då vi ringer runt och kollar vilka som vill vara med, och ifjol blev det nästan kö, säger Katarina.
– Jag har märkt att många också vill ha samma arbetsuppgifter och pass som de haft tidigare, för att man har haft så roligt, fyller Henrik i. Jag tror att det här evenemanget är någonting som verkligen stärker gemenskapen, och man är nog lite stolt över att få vara med och genomföra det.

Någonting nytt på senare år är att man satsar mer på att lyfta även bönderna bakom råvarorna. Tidigare har syftet varit att belysa den lokala matkulturen och maträtterna som associeras med Järvsö och Hälsingland.
– Men vi vill verkligen lyfta de bönder som jobbar så hårt med vår lokala matförsörjning, det är så otroligt viktigt och knyter verkligen an till livsmedelsstrategin och hållbarhet som är så viktigt, säger Kristina.
– Det är otroligt viktigt med nya och innovativa maträtter varje år, men vi måste också visa att man kan laga all möjlig mat av det vi odlar här. Det kan vara lokala ingredienser även om det är en spansk paella man serverar, säger Britt-Marie.

Man satsar också mer och mer på återvinning och koordinerar allt mer mellan utställare kring vilka material maten serveras på. Allt för att minska klimatavtrycket.

Gänget bakom Moläta hoppas och tror på att arrangemanget ska fortsätta att växa, utvecklas och locka nya människor varje år, fortsätta sprida matglädje och visa på allt det fina vi har i Järvsö – och hela landskapet med för den delen.